Hjärtfrekvensvariabilitet

Varför mäta hjärtfrekvensvariabilitet?

Att studera hjärtat ger oss stora mängder information om kroppen. Från ett hjärtslag till nästa ändrar sig hjärtat ständigt för att uppfylla våra behov. Hjärtfrekvensvariabilitet innebär variationen i tid mellan på varandra följande hjärtslag. Det är universellt accepterat som en icke-invasiv markör för aktivitet i det autonoma nervsystemet (ANS). En rad olika psykosociala fenomen påverkar HFV, bl.a.:

• in- och utandning, andningskontroll
• regleringar av det autonoma nervsystemet (ANS)
• hormonutsöndring
• metaboliska processer och energiförbrukning
• fysisk aktivitet, träning och återhämtning från fysisk aktivitet
• rörelser och ändringar av kroppshållning
• kognitiva processer och mentala påfrestningar
• stressreaktioner, avslappning och känsloreaktioner

Hjärtfrekvensvariabilitet innebär variationen i tid mellan på varandra följande hjärtslag

Hjärtat berättar mer

Hjärtfrekvensvariabiliteten ökar när kroppen slappnar av och återhämtar sig och sänks vid stress. HFV är alltså normalt högre när hjärtat slår långsamt och sänks när hjärtat börjar slå snabbare. Med andra ord är pulsen och HFV generellt sett i ett motsatsförhållande till varandra.

HFV ändras från dag till dag som följd av aktivitetsnivån och arbetsrelaterad stress. Förutom dessa externa stressfaktorer kan interna stressfaktorer också orsaka variationer i de dagliga HFV-nivåerna. Interna stressfaktorer omfattar dåligt näringsintag, alkoholkonsumtion, sjukdomar m.m.

Bättre konditionsnivå ger oftast en förhöjd HFV jämfört med människor med sämre kondition. Hög HFV anses vara en normal indikation på ett friskt hjärta.

HFV kan t.ex. mätas med tids- och frekvensdomänmetoder för bedömning av sympatovagal balans (dvs. balansen mellan sympatisk och parasympatisk aktivitet).